Livets onödigheter

Jag har ett par laster och en av dem stavas snygga naglar. Blev nagellackoman någonstans i tidiga tonåren och sen dess har det inte direkt blivit bättre. För ungefär 10 år sen gav jag mig på evighetsprojektet att få dem att bli långa och hålla sig så, men har man begåvats med naglar som är mjuka och svaga blir det mest till ett irritationsmoment efter ett tag. De hinner bli jämnlånga och fina, och sen går två av och det är bara att klippa ner resten och börja om.

Tur då att man kan hjälpa naturen på traven lite (hej hallå, akryl). Där har ni det, min last. Sen tre och ett halvt år tillbaka sitter de där för det mesta, men nu har jag varit utan ett tag - det har liksom varit för mycket annat, men idag fick jag nog av att knappt vilja visa händerna för folk. När man står i kassan på ICA och undrar om det kan anses som knäppt att ta på sig handskarna innan man betalar vet man 1) att man har ett problem och 2) att det är dags att lösa det problemet.

Nu sitter de i alla fall där och väger upp intrycket av att mina händer är tugg- och klösleksaker och jag slipper svettas sönder när jag handlar.