Jag var fem eller sex när Charlie flyttade in hos oss. Han hade bott hos vänner till familjen innan, det var de som hittat honom, men de kunde inte ta hand om honom. Ingen visste hur gammal han var och hur länge han kunde tänkas leva, men jag kunde inte ha brytt mig mindre. Jag satt hos den där lilla krabaten så fort jag hade en ledig stund, pratade med honom, försökte klappa honom och hejade på när han flög mellan rummen. I lägenheten vi bodde i då låg rummen så att han kunde ta ett varv från köket där buren stod, in i vardagsrummet, till mina föräldrars sovrum, genom matsalen och hallen och tillbaka till köket. Jag vet inte hur det började, men av någon anledning fick Charlie sin egen sång som vi sjöng för honom, mestadels refrängen förstås, men det var på det sättet som han fick sitt fulla namn Charlie Truck Persson.
Jag hann bli 12 innan Charlie blev sjuk och mina föräldrar förklarade att han var såpass gammal att han nog inte skulle leva länge till. Mot slutet orkade han inte göra mycket mer än att ligga på min axel i soffan och sova och i december 1994 dog han i min hand. Mamma och pappa begravde honom när jag var i skolan. Fler undulater flyttade in hos oss under åren, senare blev det hundar och numera har jag två katter som är mina älsklingar, men Charlie Truck var den första kärleken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar