Min bästa vän under gårdagen
Har blivit människa igen efter gårdagens oannonserade och ovälkomna besök. Vad är väl som att vakna till genom känslan av "men vad i hela... be gone!" vid morgonens första toabesök? I och för sig, om det hade varit bra med det så hade ju ingen varit gladare än mig, men naturligtvis var denna gång precis som alla andra. Man accepterar faktum och hasar ut i köket för att göra kaffe. Där slår magontet till, fortfarande på en rimlig nivå, men jag vet vad som väntar under dagen. Senare kommer illamåendet och som grande finale - le huvudvärk. Det är bara att ge upp och ta till det som funkar - en långsam (och gnällig) promenad med maken, regelbundet intag av pillren ovan (de enda som faktiskt funkar), choklad och kläder som inte klämmer på lilla maggen.
Dagen efter vaknar man och är tillbaka på banan igen, och tycker av någon outgrundlig anledning att det är ganska mysigt till och med med genommulen himmel, blåst och några ynka små grader över plus. Perfekt - nu kan jag falla för grupptrycket i den här delen av landet och gräva fram min älskade gåsjacka och vad maken kallar för "sälbebisar" innan det faktiskt är kallt på riktigt.
Sälbebisar? Hur tänkte du nu älskling?
Dessutom är det faktiskt fredag och läge att mysa till det lite inför helgen, så nu ska jag åka iväg och handla hem lite mumsigheter. Har inte en aning om exakt vad än så risken att jag kommer hem med fyrtioelva kassar är överhängande, men vad fasen, kan man ha för välfyllt i kylskåpet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar