Catnap?

Godmorgon!

Vaknade just till från vad som skulle ha varit en liten, liten lur på örat. Eller, egentligen skulle jag bara leka lite med Fnattan Bus, hennes favoritlek är att jaga ett skohorn i vår säng. Plötsligt tyckte hon att det var en bättre idé att gå och ninja Knatt och själv blev jag kvar. Cirka 3 ½ timme senare kom J och påpekade att jag nog skulle ta och vakna nu för att ha en chans att kunna sova inatt. Uppenbarligen hade han och Fnatt försökt ungefär två timmar tidigare, men enligt utsago gjorde jag en strålande imitation av denna bild vid det tillfället. Helt utan tequila (eller annan alkohol, för den hispige läsaren).

Kanske är det åldern, kanske är det den frenetiska genomgången av källaren tidigare idag, i i vilket fall var jag uppenbarligen trött som en gnu och är det söndag så är det, då kan man få leka död sill en stund tycker jag. Syftet med att härja runt i källaren var gott i alla fall, nu ligger lite saker ute till försäljning. Vi råkade för ett tag sen göra oss av med bilen samtidigt som vinterdäcken låg kvar hos oss. Fråga inte hur det gick till, men jaja, oddsen att det blir en likadan igen är väl... slim to none? Inte för att antyda något nu, men vissa saker är bara inte helt ultimata att försöka pressa in i en sån liten söt bil. Inte ens om dessa saker går att plocka isär till viss del och sedan fälla ihop. Och "innehållet" så att säga inte kommer att färdas i bagaget. Återigen, jag antyder inte något, skulle inte få för mig att outa en graviditet i ett inlägg om bildäck och döda sillar, så nu vet ni det.

Förövrigt är jag småförbannad idag, eller kanske snarare lite less. Hittade för några dagar sen en tv-serie vars 22 avsnitt sågs i rekordfart. Nu är det slut, för det blev ingen säsong 2, typiskt när jag hittar något lagom lättsmält och underhållande. Hellcats - håll i hatten och sitt ner nu, handlar om cheerleading - är kanske inte helt rätt som tidsfördriv om man vill se något svårt och djupt (snälla, känn min ironi här). Däremot var det ett utmärkt sätt att minnas hur jag för ungefär tusen år sen, eller i alla fall när jag var närmre 20 än 30 faktiskt fick plats i en sån outfit, och jisses såna minnen. Det trodde ni inte? Hah! ;)